theL

Gårdagen var jättefin. Först åt vi på resturang Othello, med min bror. Han fick en wok-panna i gjutjärn och verkade bli geniuint glad. Jag och M tog en tre-rätters opera meny, medan min bror tog två-rätters (skippade efterrätten). Förrätten var lufttorkad oxfile och huvudätten, sauterad oxfille och efterrätten var Amaretto. Och kyparen var så gullig att han kom med en extra till min lillebror "För du fyller väl år?". Sjukt gulligt gjort! Jag hoppas M gav honom mycket i dricks!

Efter det gick jag och M till operan och intog våra platser på balkongen, främsta raden nästan mitt framför scenen. Först hade vi sämte platser, men blev uppbytta, då de var tvungna att flytta folk för att det var något piano som skulle stå i vägen.
Så började orkestern spela de första fraserna "I tell the tale..." och jag var helt borta, satt som ett töcken och druknade i det vackra stämmorna.
Enda minuset var att Mrs Lovetts röst var så skränig, jättebra sångröst, men alldeles för gäll för min smak. Men resten, oh resten, Sweeney's djupa basstämma eller Antohnys vackra "Johanna".
Jag var rädd att efter fått höra sjukt duktiga musikalartister sjunga och framträdda skulle jag tycka filmen var mycket sämre och visst inget uppgår till att få höra sån sång på riktigt, men vissa saker tyckte jag ändå Burton tolkade bättre. Som Mrs Lovetts lite låga, men ändå rättframma aittityd. Perelli var jag faktiskt besviken på i scenuppsättningen, han hade inte alls samma karisma.

Men allt som allt, de här kan jag leva länge på :D