Reflektion
Satt på spårvagnen och funderade lite över de här med träning och hur man ser på sin kropp. Dem flesta killar jag känner bara "let it go" efter dem har fyllt 20 ungefär. Det är lite facinerande, dem flesta har varit i rätt bra form, om inte mer än bra, under sin tonår, och varit väldigt aktiva, men så kommer dem upp över 20 och så bara går det utför.
Jag kan förstå det, man slutar gymnasiet, får nya rutiner, flyttar antagligen, kanske till en annan stad osv. Ofta tränar killar någon sport, vilket gör att lagen kanske splittras, det kanske ska satsas fullt eller inget osv.
Men sen tror jag faktiskt inte dem ser själva hur dem "förfaller", för ofta så pratar dem gärna om hur mycket dem tränade förut, dem berättar stolt hur dem "tränade minst 10 timmar handboll i veckan" eller "körde minst 8 pass i veckan". Det är ju jättebra att dem gjorde det då, det ger en bra grundkondition, men det spelar ingen roll hur mycket dem skryter hur mycket dem tränade, jag blir inte imponerad när "konsult-magen" (som en kompis så fint uttryckte det) putar över byxkanten.
Själv vet jag att man kan ha en annan kroppsuppfattningen än vad som stämmer med verkligeheten. Under hela min uppväxt var jag pinnsmal, så när jag började lägga på mig i tonåren såg jag mig fortfarande som jättesmal, trots att kilona steg. Jag såg inte det i spegeln, för i mitt huvud så var jag riktigt smal, de hade jag ju alltid varit innan, det var vad jag hört alltid. Det var inte föräns jag i slutet av tonåren började gå ned som jag insåg att jag inte alls hade varit smal, det var först då som min "huvudbild" började överens stämma med verklighetsbilden. Jag tror det är så för grabbarna också, i deras huvud är dem fortfarande dem väl "fittade" muskelpaket dem var för ett par år sedan, dem ser inte lagret späck ovanpå alla musklerna (som sakta försvinner).
Själv tycker jag det är sorgligt, att bara låta sin kropp för falla på det sättet. Just nu känner jag själv att jag aldrig skulle vilja gå tillbaka till en livsstil där träningen inte ingår. Tanken på att aldrig röra ordentligt och bara känna hur man samlar på sig fett, får mig att må illa....
Jag tror inte det är samma sak för tjejer riktigt, dem tränar sällan som killar gör. Hos tjejer tycker jag nästan det är tvärtom, dem inser att dem kanske borde börja röra på sig innan det är försent, och börjar snarare träna efter 20 års sträcket... Detta gäller så klart inte alla, men många tjejer jag känner har börjat träna på "äldre" dar.
Jag kan förstå det, man slutar gymnasiet, får nya rutiner, flyttar antagligen, kanske till en annan stad osv. Ofta tränar killar någon sport, vilket gör att lagen kanske splittras, det kanske ska satsas fullt eller inget osv.
Men sen tror jag faktiskt inte dem ser själva hur dem "förfaller", för ofta så pratar dem gärna om hur mycket dem tränade förut, dem berättar stolt hur dem "tränade minst 10 timmar handboll i veckan" eller "körde minst 8 pass i veckan". Det är ju jättebra att dem gjorde det då, det ger en bra grundkondition, men det spelar ingen roll hur mycket dem skryter hur mycket dem tränade, jag blir inte imponerad när "konsult-magen" (som en kompis så fint uttryckte det) putar över byxkanten.
Själv vet jag att man kan ha en annan kroppsuppfattningen än vad som stämmer med verkligeheten. Under hela min uppväxt var jag pinnsmal, så när jag började lägga på mig i tonåren såg jag mig fortfarande som jättesmal, trots att kilona steg. Jag såg inte det i spegeln, för i mitt huvud så var jag riktigt smal, de hade jag ju alltid varit innan, det var vad jag hört alltid. Det var inte föräns jag i slutet av tonåren började gå ned som jag insåg att jag inte alls hade varit smal, det var först då som min "huvudbild" började överens stämma med verklighetsbilden. Jag tror det är så för grabbarna också, i deras huvud är dem fortfarande dem väl "fittade" muskelpaket dem var för ett par år sedan, dem ser inte lagret späck ovanpå alla musklerna (som sakta försvinner).
Själv tycker jag det är sorgligt, att bara låta sin kropp för falla på det sättet. Just nu känner jag själv att jag aldrig skulle vilja gå tillbaka till en livsstil där träningen inte ingår. Tanken på att aldrig röra ordentligt och bara känna hur man samlar på sig fett, får mig att må illa....
Jag tror inte det är samma sak för tjejer riktigt, dem tränar sällan som killar gör. Hos tjejer tycker jag nästan det är tvärtom, dem inser att dem kanske borde börja röra på sig innan det är försent, och börjar snarare träna efter 20 års sträcket... Detta gäller så klart inte alla, men många tjejer jag känner har börjat träna på "äldre" dar.
Kommentarer
Trackback
