theL

Linda kände hur hennes ögonlock blev tyngre och tyngre. Lärarens genomgång av exponentiella förändringar smälte ihop till ett enda sövande mummel. Hon kunde inte urskilja ett ord från ett annat. Inte för att hon försökte. Hon hade gett upp med att försöka förstå för länge sen.

– Hänger ni med? Linda tittade upp ifrån pappret hon klottrade på och försökte se intresserad ut medan hon nickade till svar på lärarens fråga.
Varför säga nej? Det skulle bara krångla till det ännu mera. Det var bättre att han fick mumla på om sina älskade funktioner och polynom så hon fick gå hem fortare

Läraren började klottra på tavlan och prata om e:n, konstanter och massa andra matematiska facktermet.
Linda vände upp ett nytt blad i skriv(rit)blocket och började skriva av det som stod på tavlan. Det var lika bra att skriva ned det så att hon kunde titta på det hemma eller ja, så att hon kunde säga att hon skulle titta på det hemma, om nu någon skulle fråga.

Inte för att hon direkt brydde sig om de där polynomen och funktionerna, bara hon fick ett betyg. Det spelade ingen roll vilket bara inte IG.

Linda tittade runt i klassrummet. De i bänken framför henne satt och läste sportbladet. Några andra vid en bänk på andra sidan klassrummet låg och sov och hade sina matteböcker som huvudkuddar. I ett annat hörn stod Sofie och flätade håret på en kille.
På stolen bredvid Linda satt Mållgan och insåg att miniräknare kan vara en lifesaver på tråkiga mattelektioner. Mållgan var nu inne på sin tredje omgång av att skriva sången ”Det var en gång en fjäril”. Ibland vände hon sig om och garvade åt de i bänken bakom som roade sig med att göra sjuka grimaser.

Linda log åt synen och kände sig lättad över att det inte bara var hon som inte följde med och tyckte lektionen var aptrist.
Hon återvände till sitt papper medan läraren svamlade på om sina halveringar av åttondelar.

Helt plötsligt hörde hon hur klassen gömde miniräknare, slog upp block och letade frenetiskt efter gamla matteanteckningar.
Läraren hade slitit sig ifrån tavlan och började vandra runt klassrummet. ”Går det bra?”, ”Förstår ni?” kunde man höra honom fråga. Allt medan eleverna nickade så håret flög och hasplade ur sig saker som ”Ja vi förstår”, ”Glasklart” medan de bad en desperat bön om att han inte skulle upptäcka märkena i pannan efter att de sovit hela lektionen på miniräknaren.
När läraren börjat skriva på tavlan igen åter gick klassen till sitt sovande och lekande med miniräknare.

Några tjejer längst bak började fnittra över något skämt och snart stämde de upp i sång eller snarare skrålande.
Linda vände sig och tittade på de två tjejerna medan sången övergick i gapskratt.
- Kan ni hålla käften där bak, hördes de från den enda riktigt uppmärksamma eleven i klassen som satt i bänken längst fram.
Det är bara han och en kille till som sitter i de främsta bänkarna. För om man sitter längst fram kan det hända att läraren märker att man sitter och gör annat.
Killen bredvid den uppmärksamma sitter endast längst fram för att det är där det enda nätverksuttaget i hela klassrummet sitter.

Bredvid Linda sitter Mållgan och vänder och vrider på sig.
- Visst är hans röst som rinnande vatten, piper hon, tror du jag får IG om ja smiter på toaletten?
Linda skakar på huvudet. Nej det tror hon inte. Hon tror inte ens att läraren märker om Mållgan smiter ut en stund.
Linda hade rätt. Läraren står i och för sig med ryggen mot klassrummet men han märker inte att Mållgan går tvärs igenom klassrummet, öppnar dörren och går ut. Han märker inte heller när hon kommer tillbaka.

Plötsligt försvinner ett bakgrundsljud och det blir förvånansvärt tyst. Linda ser sig omkring för att se vad det var som slutade låta. Till sin stora förvånad märker hon att det är läraren som har tystnat.
- Ja då kan ni börja räkna de här talen, säger han och håller upp en bunt med papper.
- Wow han snackade bara i en halvtimme utbrister Mållgan, och han låter oss räkna själva! Är han sjuk?
Linda ser misstroget på pappret med tal som läraren nyss delat ut.
Hon ser att läraren redan har börjat hjälpa någon annan så hon läser igenom talet och tittar i facit men blir inte direkt klokare av det. Så hon vänder åter till sin sida i blocker som nu är överbelamrad med små krumelurer.
 När läraren äntligen var klar med att hjälpa den andre eleven ropade Linda:
- Vi behöver hjälp! Läraren ser sig lite smått desperat omkring efter någon annan som behöver hjälp, men resten av eleverna sitter ned böjda över sina matteblock och klottersidor. Tillslut suckar han och går fram till Linda och Mållgans bänk.
- Jaha, säger han medan han gräver i fickan på sin rosa kostym efter sina glasögon. Linda visar talet och undrar hur hon ska börja. Matteläraren ställer upp formler, knappar på miniräknaren och vips har han fått fram ett svar.
Linda tror att hon förstår ungefär hur hon ska göra och läraren säger att hon och Mållgan ska försöka räkna de andra talen också.
Innan Linda och Mållgan har insett att de inte fattar har läraren redan utsett en elev som behöver hjälp och håller en lång förklaring, till elevens stora fasa, om vad logaritm är.
När läraren är klar med sin logaritm förklaring och spatserar ut i klassrummet, och eleven drar en lättnadens suck, ropar Linda och Mållgan på hjälp. Direkt ser läraren en annan som behöver hjälp och när han är klar med att hjälpa henne håller Linda redan på att få hjälp av en klasskamrat. Mållgan har smitit ut på promenad.
- OJ vad jag behöver en rast, säger läraren medan han går fram till Lindas bänk, föresten behövde du hjälp?
Linda skakar på huvudet och förklarar att Henrik hjälper henne. Efter det sticker läraren på kafferast.

En stund senare kommer han tillbaka och säger att de ska bli ännu en genomgång.
Klassen förbereder sig för ännu en sovstund och snart mal läraren på igen som om han aldrig slutade.
Plötsligt bryter en gällmelodi ut i klassrummet. Det är Ninas mobil som ringer.
Läraren avbryter sig i sitt formel skrivande.
- Få tyst på den! Ber han innan han återgår till sina beräkningar.
Nina svarar i den ringande telefonen och går snabbt ut genom dörren. Hon kommer tillbaks efter en stund utan att läraren märker något.
- Klockan är halv!! Utbrister någon plötsligt
Klassen vaknar som av ett trollslag till liv och börjar snabbt packa ihop sina saker.
- Men vi slutar ju inte förrän kvart i! säger läraren ynkligt
- BUSSEN! Säger alla i kör
- men bussen går ju inte förrän tjugo i… börjar Mållgan men hon avbryter sig fort när hon ser Lindas min, ehh jag menar vi har jätte bråttom!!
- men men.. börjar läraren men inser snart att ingen lyssnar på honom.
- Vi tar resten i morgon, suckar han till ett tomt klassrum och fortsätter beräkna sina tal.