theL

I nästan tre veckor har jag nu bott ute i skogen. Det har hänt hur mycket som helst och inget alls känns det som.
Kan berätta att det var gott nervöst att vänta på värnpliktbussen vid sju på morgonen, måndagen för tre veckor sedan, och det blev inte bättre av att ingen av bussarna skulle till Kvarn. En efter en åkte de iväg med folk mot, skövde, halmstad och andra städer. Medan vi som skulle till Kvarn fick stå kvar. Vi försökte ringa till adjutanten, men ingen svarade, till vakten, men han visste ingenting. Till slut hade buschufförerna ringt till sin chef och då visade de sig att de glömt boka våran buss.
Vi kom fram till slut i alla fall, typ 1,5 timme föresenade, så de var på håret att vi inte fick någon lunch, men en snäll PV-konsulent ordnade det för oss.

Första dagen lämnades de uppgifter, hämtades kläder, gicks igenom rutiner. Sen de följande dagarna minns jag inte så mycket, vi exercerade i timmar i sträck. I overall, fältmössa och kängor med dubbla sockar i, marcherade vi runt i 30 graders värme i flera timmar. Folk fick skavsår på ställen man aldrig kunnat drömma om att få skavsår, själv fick jag ett på insidan av låren, men efter lite puder och plåster gick de över.
Det var genomgångar, från adjutanen, från sjukan om kompaniet, många som man knappt kunde hålla sig vaken på.

Så kom dagen vi fick ut våra AK5C. De känns som plastvapen, men efter att ha gjort massa manövrar med de i ett par timmar, så är de inte så lätta.
Skjutbanan, som kändes som de skulle bli superkul, var mest tungt och jobbigt. I hällregn i flera timmar, stå och rikta vapnet, är rätt tungt. Typ andra dagen på skjutbanan skulle vi börja klara av övningar, typ kunna komma upp i anläggning och skjuta 5 skott på 5 sekunder, med en bra träffbild. Det gick skit. Men, men det blir väl bättre. Knästående gick lättare.

Fältvane veckan, bo i tält var inga problem, de var varmt och gott, problemet var väl att man inte fick vara i tältet så länge, sent i säng, tidigt upp och så eldpost på det. Vi kröp även runt i buskar med maskering, bättrade på skyttevärn, orienterade, letade efter en killes borttappade rödpunktsikte och tvättade av oss i en sjö.
Sista natten låg vi i ett vindskydd med en jättebrasa, det var varmt tills ungefär klockan fyra då vi inte orkade sitta uppe längre och lät elden dö.

Men det man minns bäst är ändå de roligaste små sakerna, som den gången vi stod uppställda och Fänriken skulle försöka få oss bli bättre på att säga grader efter svaren och slängde ut massa frågor. Varav han ställde frågan "Stenberg. Hur många tår har du?"
Stenberg svarar "Fem, fänrik". Och det roliga är inte att han svarar fem, utan att  Fänrik håller på att dö av skratt så han måste beordra oss helt om för att kunna asgarva i sin basker.

Eller när vi var på skjutbanan under fältvaneveckan och alla var så trötta att de somnade stående. Då beordrade Fänrik att vi skulle ta av oss kroppskydd, stridsväst, hjälm och fältjacka och rätta in framför. Och vi trodde att nu kommer vi få springa sju varv språngmarch eller göra 50 armhävningar istället säger han:
"10 minuter. Kull. Johannesson har den."
I två sekunder stod alla blick stilla tills poletten trillade ned, och alla fick ett leende på läpparna och Johannesson drog iväg.

Eller den gången då vi satt och väntade i ett dike och Fänrik ropar:
"Persson. Kom hit"
Persson undrade lite förskräckt vad han hade gjort nu, men när han kom fram pekade Fänrik på ett blad och sa:
"Ser du spindeln där. Han äter upp den där flugan. Det. Är brutalt!"

Eller Fänriken presentation av sig själv efter en vecka, under en genomgång av fotmarch:
"Mitt namn är Fänrik Hjorter. Mina vänner. Kallar mig. Hjorter. Ni kallar mig Fänrik. Har pluggat ett par år civilt. Har gjort en mission. I liberia. Det. Var. Varmt. Slut"

Eller "Hansson, stoppa in ditt äckliga hår"
och "Johannesson, du ser ut som Black adders kumpan"

Eller när Fänriken kommer in i tältet för att leverera vårt kvällsfika "Gokväll. Mina. Små fuck. Ups"


Ja fy fan vad kul vi har låt det aldrig ta slut :p