Running for Miles

Idag räcker inte tiden till att åka till gymmet, så jag och Nellie tog en joggingtur i skogen.
Jag tog det korta spåret, dels för att det är flackt och för att det är mindre folk där än i de stora spåren.
Jag blev faktiskt imponerad över hur lätt det var, jag sprang två varv och om jag tänker tillbaka för två år sedan när jag började träna så var jag helt död efter två varv, men nu hade jag kunnat springa ett varv till utan problem, och säkert flera.

Nu sprang jag i ganska långsamt tempo, jag hade velat höja tempot lite, men då är det den där förbenade VCD som stället till det. För springer jag så jag tycker att det tar emot då dröjer det inte länge innan jag får svårt att andas och då kan jag inte hålla det tempot. Så jag får ligga och balansera på "nästan-jobbigt" gränsen.

Men nästa löptur blir i stora spåret för nu vet jag att kondisen är bättre än jag trodde :D

När vi flyttar till vackra lindholmen sedan så ska jag börja springa med Nellie på morgonen också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0