theL

Jag drömmer väldigt mycket och jag kommer i princip ihåg vad jag drömt varenda natt. Igår berättade Mats att det var första natten på typ tre år han kom ihåg vad han hade drömt. För mig är det ofattbart, om jag slutade komma ihåg mina drömmar skulle jag nästan lika gärna kunna ta livet av mig. För de är en sån viktig del i mitt liv, om jag inte drömde skulle jag må jättedåligt. Det är som en del i en annan värld, lite som jag vet inte riktigt, Narnia kanske...

Jag drömmer sällan mardrömmar, alltså riktigt mardrömmar där jag blir rädd, och när jag väl drömmer mardrömmar så brukar jag alltid försöka springa och då inser jag att jag inte kommer någonstans och då vet jag att jag drömmer och vaknar... Man lär sig något som heltids drömmare :p

Men det betyder inte att jag inte drömmer obehagliga drömmar och det värsta är att det obehaget brukar sitta i hela dagen. Som i natt. Jag påverkdes nog av att en kompis sa att hon skulle avliva sin sista råtta, för jag drömde att jag gick in i kontoret och såg att jag hade glömt mina döda råttor i den, så de satt där helt likstela i buren. Men det var inte det obehagliga, utan sedan började de röra på sig igen och typ "leva". Och jag upprepade hela tiden, "Men de var ju döda, hur kan de leva". Och jag ringde pappa och han sa att det var omöjligt och jag åkte till veterinären och hela tiden kunde jag inte förstå hur de kunde röra på sig för de hade ju varit döda. Så sjukt obehagligt var det.

USch ska försöka skaka av mig obehaget, men det är inte så lätt...