Sanctum
Spolier alert Spolier alert Spolier alert Spolier alert Spolier alert Spolier alert Spolier alert
Igår blev det Sanctum.
Det handlar om ett grottdykar gäng som blir fast i en grotta och måste hitta en väg ut. Jag visste bara att det handlade om en några som dök i en grotta så jag trodde det skulle vara en skräckis med att de hittade monster nere i grottan. Men det var det inte, utan de ända monstrena var de själv.
Den var ju inte direkt bra för nerverna med folk som dog som fluger åt höger och vänster, samt satt fast undervatten i trånga utrymmen.
Men den var helt okej som film, även om den var väldigt extrem med folk som mördade varandra och man tyckte att med de erfarenheterna alla hade kanske de skulle lyssnat lite bättre och gjort lite annorlunda. Men det var i alla fall häftiga miljöer.
FIlmen är inspirerad av en verklighändelse där en gruva rasade igen för ett par grottdykare, fast det verkade lite mer odramatiskt då de hade konstant kontakt med ovanvärlden och det grävdes fram och dök inte ut. Och ingen mördade någon...
Jag brukar stortjuta till filmer som inte ens är sorgliga men trots att det var väldigt snyftiga scener så fällde jag inte en enda tår, det säger ´lite om hur mycket man greps med, och hur mycket man kände för karaktärerna.
Igår blev det Sanctum.
Det handlar om ett grottdykar gäng som blir fast i en grotta och måste hitta en väg ut. Jag visste bara att det handlade om en några som dök i en grotta så jag trodde det skulle vara en skräckis med att de hittade monster nere i grottan. Men det var det inte, utan de ända monstrena var de själv.
Den var ju inte direkt bra för nerverna med folk som dog som fluger åt höger och vänster, samt satt fast undervatten i trånga utrymmen.
Men den var helt okej som film, även om den var väldigt extrem med folk som mördade varandra och man tyckte att med de erfarenheterna alla hade kanske de skulle lyssnat lite bättre och gjort lite annorlunda. Men det var i alla fall häftiga miljöer.
FIlmen är inspirerad av en verklighändelse där en gruva rasade igen för ett par grottdykare, fast det verkade lite mer odramatiskt då de hade konstant kontakt med ovanvärlden och det grävdes fram och dök inte ut. Och ingen mördade någon...
Jag brukar stortjuta till filmer som inte ens är sorgliga men trots att det var väldigt snyftiga scener så fällde jag inte en enda tår, det säger ´lite om hur mycket man greps med, och hur mycket man kände för karaktärerna.
Kommentarer
Trackback
